Depression Hos Barn

Only available on StudyMode
  • Pages : 29 (9579 words )
  • Download(s) : 793
  • Published : September 28, 2009
Open Document
Text Preview
Depression hos barn
– ur tre perspektiv

Zerin Baran, Maria Dreborg och Johanna Hesselman Larsson
Handledare: Marie Gustafsson
GRUNDKURS I PSYKOLOGI, 20 POÄNG 2006
STOCKHOLMS UNIVERSITET
PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN

DEPRESSION HOS BARN
– UR TRE PERSPEKTIV

Zerin Baran, Maria Dreborg
& Johanna Hesselman Larsson

Utgångspunkten för denna litteraturstudie är hur och varför det kommer sig att barn blir deprimerade. Denna studie belyser depression hos barn ur tre olika perspektiv; psykodynamiskt, kognitivt och biologiskt. Forskning om depression hos barn har en relativ kort historia. De första som studerade detta var psykoanalytikerna som undersökte spädbarns beteendestörningar. Psykodynamiken menar att förhållandet mellan barn och moder påverkar barnets psykiska hälsa. Vid depression har barnet skapat en självkänsla som lätt övergår till självhat. Det kognitiva perspektivet menar att barnets tolkning, dess självschema, och förklaringsstil påverkar barnets mentala tillstånd. Det biologiska perspektivet tittar på det genetiska arvet och fysiologiska förklaringar till depression vilket sedan sätts i samband med miljön. Likheterna mellan dessa perspektiv är att de betonar vikten av föräldrarnas roll vid utvecklandet av ett barns mentala hälsa. Depression hos barn är idag ett samhällsproblem och vidare forskning krävs för att kunna kartlägga och förhindra detta fenomen.

Utgångspunkten för denna litteraturstudie var hur och varför det kommer sig att barn blir deprimerade i dagens samhälle. Alla människor kan uppleva nedstämdhet, det vill säga en känsla av att vara värdelös och hjälplös. Detta klassas dock inte som depression. Skillnaden ligger i tillståndets varaktighet och intensitet, vilket leder till svårigheter att fungera i vardagslivet. Detta visar sig både i yrkes- och privatlivet. Depression är lika utbrett hos barn som hos vuxna (Nilzon, 1995) men sjukdomstillståndet hos barn har länge varit mindre uppmärksammat på grund av att symptomen har varit svårtolkade och att det inte funnits tillräcklig kunskap inom området. Kunskap om depression är viktigt eftersom den kan ge oss insikt i hur barn hanterar problem i vardagen. Utifrån denna kunskap finns det större möjlighet att kunna förhindra en utveckling av detta sjukdomstillstånd.

Forskning om depression hos barn har en relativt kort historia. Den första forskningen började bedrivas på 50-talet av psykoanalytiker. Då bedömdes depressionstillstånd hos spädbarnen som beteendestörningar. En av de första forskarna på detta område var Rene Spitz (Bemporad, 1994), som i en av de kliniska studier han utförde fann att spädbarn som abrupt skiljts från modern upplever depressiva symptom. Först på 70-talet inleddes en utbredd forskning av depression hos barn.

Depression yttrar sig på olika sätt hos barn än hos vuxna men känslan av nedstämdhet och hopplöshet upplevs av både barn och vuxna. Liknande symptom som förekommer är en social isolering, alltså en brist på motivation och ork att upprätthålla sociala kontakter. Men eftersom barn inte har samma möjligheter som vuxna att verbalisera sina tankar så har de svårare att uttrycka sin nedstämdhet. En vuxen som lider av depression visar oftast symptom som omvärlden kan uppfatta som depressivt. Hos barn kan det vara svårt att märka depression eftersom det yttrar sig i andra former. De kan exempelvis uppträda aggressivt eller dra sig undan. Ett barn som uttrycker sin depression genom aggressivitet ser man ofta som ”ett bråkigt barn” medan ett barn som drar sig undan kan uppfattas som blygt. Depressionen har således många ansikten (Nilzon, 1995).

Depression kan bottna i att barnet har förlorat en viktig person eller upplevt ett annat trauma. Den kan även utlösas av en mängd andra orsaker, bland annat finns det teorier om ärftlighet, exempelvis Hammens teori (1987, refererat i Gillberg & Hellgren, 2000). Hammen visar med sin teori moderns betydande roll...
tracking img